Att prata om agilitet i mekanikutveckling får ofta folk att höja på ögonbrynen. Det är en sak att ändra några rader kod, en helt annan att göra om en gjutform eller vänta på en ny prototyp i veckor. Hur ska vi kunna iterera snabbt när vi jobbar med stål, toleranser och långa ledtider? Just därför blir det så intressant att se vad som faktiskt händer när mekanikutveckling börjar låna det bästa från det agila arbetssättet.

Om du någon gång har suttit i ännu ett ’agilt’ möte med färgglada post it-lappar och känt att själva jobbet sker någon annanstans, då är du inte ensam. Det är lätt att tro att agil transformation handlar om nya verktyg, nya ceremonier och nya ord. Men utan riktiga team bakom alla processbilder blir det mest kosmetik. Frågan är vad som händer när vi börjar bygga starka team först och processerna sedan.

Idén att samla ett helt utvecklingsteam runt en enda skärm låter nästan som ett skämt första gången man hör den. Ska alla verkligen titta på samma kodrad, samtidigt, och kalla det effektivt arbete? Jag var själv rätt skeptisk. Tills jag såg vad som händer med kvalitet, lärande och fokus när ett helt team faktiskt börjar tänka tillsammans i realtid.